Är det något som är konstant i Berlins konstvärld är det upprepande att man ”skulle ha varit här för två-tre år sedan”. Det var nog inte alltid bättre förr, men eftersom staden, dess arkitektur och befolkning, konstant är i fluxus förändras staden snabbt över kort tid. Staden har en historia av att vara en hubb för kulturarbetare från hela världen som dras till staden på grund av dess låga levnadsomkostnader och av den stora ansamlingen likasinnade. Framförallt händer det olika saker hela tiden. 

Galleristerna som startade i början och mitten av 90-talet valde Berlin framför Köln, där konstvärlden höll till på 80-talet, eftersom konstnärerna befann sig i Berlin. Alla som hört ordet ”gentrifikation” kan räkna ut vad som hände sen. I stadsdelen Mitte, där gallerierna låg som på pärlband för ca tio år sedan trängs Filippa K-butiker med ”ljusa och fräsha” barnfamiljer. Gallerierna är nu istället geografiskt utspridda till den konstintresserades förskräckelse och skavsår. För att underlätta för samlarna har drygt 40 av de totalt ca 500 gallerierna i Berlin sedan några år tillbaka vare år anordnat något de kallar Berlin Gallery Weekend, en helg då samtliga av sammanslutningens gallerier har vernissage samtidigt och flyger in sina favoritsamlare, ger de var sin karta och VIP-bil och bjuder dessutom på storslagna middagar. I år anordnades galleri-veckändan i slutet av april. 

Till den mest omtalade öppningen på galleriet neugerriemschneider, dök till och med Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle upp efterföljd av ett koppel av TV-kameror samtidigt med en skara Amnesty-representanter. Anledningen var en utställning av Ai Wei Wei, sammanställd av hans assistenter enligt Ais önskemål innan han arresterades. Norden representerades i rått-racet av utställningsöppningar av svenskan Nina Canell som öppnade två utställningar, på Galerie Barbara Wein och Galerie Kondrad Fischer, och den nye trendige norske konstnären Fredrik Værslev som öpnnade på Gallerie Circus. Spektakulärast är installationen Turning the Seventh Corner av Tim Noble och Sue Webster på det nyöppnade galleriet Blain|Southern. Galleriet, som drivs av männen som startade galleriet Haunch of Venison 2002 och tre år senare sålde det till Christie's, ligger i Tagespiegels gamla tryckeriverkstad på häpnadsväckande 1300 kvm. Här visas två guldskulpturer bestående av avgjutna döda smådjur och andra knytt som i rätt belysning bildar porträtt av upphovsmännen på väggen. Med få undantag är de utställningar som visas just nu strömlinjeformade efter en konstmarknads önskemål och visar sig inte sådär störigt, sexigt och nyskapande som man kanske oftast inbillar sig att Berlins konstvärld ser ut och ska man sammanfatta i ett ord så skulle det bli: kommersiellt. Inget fel i det: utan samlandet går inte konstvärlden runt. Men innehållsmässigt är det alltså förvånansvärt tunt.