MOTHERS

Niklas Holmgren | Jwan Yosef

September 16th - 19th, 2021, 12.00 - 17.00

Opening September 15th, 17.00 - 19.00

In the exhibition MOTHERS we encounter the portraits of two matriarchs. The exhibition pays tribute to the mothers of the two artists Niklas Holmgren and Jwan Yosef. Holmgren and Yosef have known each other for many years, and are exhibiting for the first time together in the temporary exhibition space. The portraits of Minerva and Gunilla, who never met each other in real life, are mounted on opposite walls facing each other.

This is the first exhibition in a series of three with Holmgren and Yosef, the second of which will open at Studio Giardini, Venice in April of 2022. 

For more information, please contact curator Power Ekroth at mail@powerekroth.net, +46707398888.

www.nholmgren.com | www.jwanyosef.com

Press images below. Please note that press images of the paintings in full, as well as installation images, will be available on September 14th.

MOTHERS

Niklas Holmgren | Jwan Yosef

Bergsgatan 53, 112 31 Stockholm

Curator: Power Ekroth

I utställningen MOTHERS möts vi av två porträtt av två matriarker. Utställningen är en hyllning till konstnärerna Niklas Holmgrens och Jwan Yosefs mödrar. Ett återkommande motiv i bägges konstnärskap är porträtt av deras mödrar, och inför utställningen har de skapat nya målningar med exakt lika mått, men i var sin unika stil. Porträtten föreställande Minerva och Gunilla, som aldrig mött varandra i verkligheten, hänger mitt emot varandra. För konstnärerna har stödet, kärleken och även gränsdragningarna från deras respektive mödrar varit av stor betydelse.

Holmgren och Yosef har känt varandra i många år men det är första gången de ställer ut tillsammans. MOTHERS är den första av tre utställningar med Holmgren och Yosef, och den andra utställningen kommer att öppna på Studio Giardini i Venedig under april månad 2022. Under arbetet med utställningarna pågår ett ingående samtal mellan konstnärerna och curator om konstnärernas arbeten. I utställningen MOTHERS presenteras ett första utdrag från intervjun nedan.

Niklas Holmgren: ”Min mamma Gunilla har alltid varit den fasta punkten i vår familj och i mitt liv. När stormar viner så står hon alltid stadigt, jag beundrar henne för det och önskar jag hade mer av dessa egenskaper själv. Mamma gav mig också intresset för litteratur och konst. Som barn kunde jag längta efter att bli sjuk för då fick man all hennes uppmärksamhet. Jag minns en episod från 11-årsåldern då jag greps av en oerhörd sorg och lidelse inför min mamma. Jag betraktade henne på avstånd och visste inte hur jag skulle hantera känslorna. Det resulterade i att jag tog hela min månadspeng och inhandlade en hiskeligt ful blomma och gav i present till henne under ett tårfyllt överräckande.

Det finns ett skolfotografi med min mor när hon har precis börjat i årskurs 4 i Kattisavans folkskola. Bilden kom till mig när jag arbetade med det här porträttet. Jag bad henne ofta att ta fram det röda fotoalbumet med skrovlig yta och visa det gamla svart-vita klassfotografiet och sedan ville jag att hon, skulle peka ut vem som var hon, trots att jag mycket väl visste redan vem hon var av barnen. Jag blev lika häpen varje gång och spelade ut min förvåning; “Är det du, mamma?”. Jag var oerhört fascinerad, nästan besatt av tanken på att min mamma en gång varit ett barn, det var så svårt att förstå eftersom hon ju så tydligt var min omhändertagande, varma och stränga mamma. Ibland kan jag se den unga flickan i min mamma, jag började känna hennes närvaro när jag nu målar. Den unga Gunilla som nyfiket sträcker upp sin haka kanske för att fotografen sagt till henne 1959, blandas med Gunilla som poserar för mig i början av juni 2021 framför kakelugnen uppe i villan i Lycksele. Idag är vi stor del av varandras liv och hörs dagligen.”

Jwan Yosef: ”Jag ville skapa en motbild till en moder som konstant och hotfullt roterar över ens liv som är vanlig. Det var också fint att tänka sig att våra mödrar, som levt väldigt olika liv, möts för första gången på en intim plats, en konstnärsateljé, där konstverk skapas.

Jag har klara och tydliga minnen redan från när jag var sju år gammal och hade helt klart en typ av förälskelse i min mamma. På många vis så kände jag mig som en förkämpe för min mor, jag älskade henne över allt annat. Det fanns en djup känsla av att hon aldrig kunde göra något som helst fel och var dessutom allvetande. Idag känner jag igen min egen besatthet av min mamma, den totala och oändliga kärleken, från mina egna barn, hur de väldigt starkt markerar oss föräldrar såsom ”deras”. Det är oskyldigt men det finns också en väldig råhet i känslorna. Det är något oerhört fint i detta, något jag som vuxen ibland saknar, en typ av ofiltrerad kärlek. Mycket av mitt arbete just nu handlar om besattheter.

Mamma har alltid haft den otroliga förmågan att balansera mellan skörhet och stränghet, med en självsäker tystnad. En nickande blick sa mer än tusen ord, och vare sig det var i positiv eller negativ bemärkelse så behärskade hon detta universella språk som jag än idag försöker kopiera. Jag valde ett foto av mamma som förlaga som för mig säger mer om henne som hon är idag som person, hellre än en typ av modersroll jag gärna hade velat projicera som liten. Den kvinnan jag känner idag hade ett långt liv i Syrien innan jag kom in i bilden och som fortsatte efter att jag lämnat mitt barndomshem i Tensta.”